Skitår

Ett riktigt skitår. Först drabbades vi alla på ett eller annat sätt av Covid-19. Sen får min son Ola en stroke, men tackvare ett rådigt ingripande av en kvinna som precis visste vad det handlade om och larmade ambulansen. Tackvare henne blev skadorna begränsade. Så småningom kom han till Rehab i Ängelholm och jag kunde för första gången få lov att träffa honom. Men vi fick sitta på varsin sida om en glasdörr och prata med varandra i mobilerna. Han och jag kom fram till att det inte var mödan värt att åka 2×12 mil när vi kunde sitta på varsitt håll och prata i mobilerna. Det enda positiva med det besöket var att jag kunde se han träna medan jag väntade på honom. Han har nu börjat jobba på deltid och hemifrån som han även gjort innan olyckan.

Sen får jag reda på att ett av mina nio barnbarn fått diabetes och måste ta sina sprutor livet ut.

En son till mina bekanta fick en hjärntumör och blev opererad av ett läkarlag i sex timmar, går nu på cellgiftsbehandling och strålning. Dottern till ett annat par som jag känner fick en elakartad bröstcancer.

Därefter dog en bekant till mig efter en tids cancerbehandling.

När nu FHM har kommit med restriktionen att inte träffas grupper över åtta personer blir ju julen inte som vanligt. Eftersom jag träffar Måns familj regelbundet (hämtar tvillingarna varje måndag på förskolan) kan jag fira lilljul med dem, då blir vi sju personer, helt under riktlinjerna. Och på julafton åker jag upp till Ola, vi behöver ju inte sitta ensamma på varsitt håll en sådan dag.

Vi får nu hoppas att vaccinet snart kommer oss alla till del så att det snart kan återgå till det vanliga.

Önskar er alla som läser detta en God Jul samt Ett Gott Nytt År.